Gunborg [!] Sigfridsdotter

Familj med Petrus Oestani

Noteringar

Utdrag ur U. Sikeborg: "Anders Sigfridsson (Rålamb) och hans släktkrets i Hälsingland", Släkt och Hävd 1992:3-4, s. 141-144 (fotnoter och källangivelser är här utelämnade):
"Gunborg Sigfridsdotter ägde liksom systern Kerstin i arv efter sina föräldrar 7 1/2 mål i Fors. Utöver Anders Sigfridssons egen notering att hennes del värderats till 45 mark, påträffas hon i ett köpebrev daterat 14 februari 1579:
-
'Bekennes Jagh migh Gundbårg Sifferitz Dåtter udi Ångermanland i Töråckers Sochen medh thetta mitt öpna Bref, att thenn Erlige Welbördige Man, kiere Broder Anders Siffritzson till Broo hafwer för min Bön schull uplåtit migh ett honom [sic - ska vara heman] uthi Helsingelandh i Norrala Sochenn till kiöpz aff enn godh willia benemdh Haga för Halffierde Tusende mark[e]r Penningar Klippingz Mynt, och mitt Fäderne liggiandes i Fors Halfottonde måll, för samma för[nämp]te Haga medh, på samme för[nämp]ne Summa hafwer iagh nu lefwererat min kiere Broder Anders Siffritzson Tu Tusende Tu Hundrade Ottotio Fem m(a)r(k) Klippingz Mynt, Och thet tillbaka står, Nämligen Ett Tusende Tu Hundrade Femtonn m(a)r(k), beplichtar iagh migh medh thet aldraförsta och innan Påsk nästkommandes honom tillhånda skicha, så thenn sidsta Penning medh thenn första schall thå wara tillfyllest leffrerad, att så i sanningh är, äre thesse gode Menn till wittnes på samma handell, Mårthenn Larsson Fougte udi Helsingelandh, Herr Joen Kyrche Herre i Södralla och Swerkill Olsson i Sweholm, Till yttermera stadfestellse settia the sine Signät under thenna min Bekennelse etc. Datum Upsala thenn 14. Februarij Anno 1579.'
-
Köpebrevet finns endast bevarat i avskrift, och har tydligen berett transkriptören vissa svårigheter. Med Töråcker avses Torsåkers socken - inte Söråker, som J. E. Almquist tytt namnet. Vad som avses med Sweholm är dock oklart, inte heller finns några belägg för en sådan namnform i Ortnamnsarkivet.
Att Gunborg kunnat ge ut en så pass stor köpepenning inom så kort tid, visar tydligt släktens burgenhet. Två av de närvarande vittnena vid denna familjesammankomst är kända från annat håll. Mårten Larsson var bror till Anders Sigfridssons första hustru, medan herr Joen (Jonas Andreæ) i Söderala hade samröre med Anders Sigfridssons familj efter köpet (se bilaga 1). Vad Sverkil Olsson beträffar, tillhörde han möjligen Sverkil Simonssons släktkrets, av namnet att döma.
Jag håller för troligt att Gunborg var gift med den från Hälsingtuna bördige Petrus OEstani, kyrkoherde i Torsåker och stamfar för släkten Blanck. Leonard Bygdén anför visserligen släkttraditionens påstående att hans hustru varit en jungfru Brita Brynjolfsdotter Folke, befryndad med Folkungaätten. Uppgiften förtjänar ingen tilltro. I adelsgenealogierna har han i stället tillskrivits en icke namngiven maka, som skall ha tillhört den famösa Bureätten (i en tid då det ännu var fashionabelt att vara en ättling till Fale hin Unge). Buregenealogin själv är i förbigående sagt ovetande därom, trots att dess kompilator, Johan Bure, bevisligen var mycket väl bekant med Petrus _stani söner Jöns och Brynolf, och förvisso med glädje skulle ha inskrivit deras namn bland Burarna, om han varit underkunnig om någon släktskap. I själva verket var herr Peder gift med en Gunborg, vilken 1597 i tiondelängden som änka står skriven för dennes hemman Österhammar i Torsåker.
Bland deras barn återfinns Sigfrid och Brynolf, vars säregna namn också påträffas hos Sigfrid Anderssons familj. I domböckerna för Hälsingland 1601-1650 nämns herr Peder endast en gång, i samband med en hemmanstvist i just Norrala. Vid tinget för Norrala och Trönö socknar 1603 redogör hustru Ingeborg på Vallen (i Hudiksvall), änka efter Hudiksvallsborgaren Christopher Höijer, hurusom hennes far pantsatt ett hemman - beläget inom tingslaget - till herr Peder i Torsåker, och som efter dennes död sålts av hans son Brynolf Persson till en borgare i staden. Hon begär, och beviljas, att få återbörda sitt och syskonens hemman. Varken Petrus OEstani eller Brynolf Persson nämns i tiondelängderna för Norrala eller Trönö. Det enda hemman i tingslaget, som under denna tid kontinuerligt brukats av landbönder och vars ägare jag inte kunnat fastställa, är emellertid den del av Nygården i byn Fors, som tidigare brukats av Olof Sverkilsson, vari Anders Sigfridssons syskon ägde del. Sigfrid Anderssons familj har för övrigt åtminstone två belagda kopplingar till Hälsingtuna socken: Anders Sigfridsson ägde jord där (---) och Kerstin Sigfridsdotter var gift med en bonde därstädes.
Petrus OEstani föddes i Lingarö, Hälsingtuna socken, son till en skattebonde Östen Nilsson. "Her Pedher Östansson, kyrkeherre vdhi Rockstadh [det mot Hälsingtuna gränsande Rogsta] sochen vdi Helssingelandh", träder inför Erik XIV:s högsta nämnd 1565 angående Lingarö. Hans salig farbror Tomas Nilsson hade lämnat sin del i hemmanet till herr Peders föräldrar, och fick i gengäld Vi. När sedan fadern avlidit "och hans effterleffwerska wardt på nytt mangiffwin" blev Tomas utsedd till brorsbarnens förmyndare. Enligt Petrus OEstani lade denne beslag på Lingarö för sin och sina barns räkning, medan han lät Vi bli öde och förfalla. Tomas son, Anders Tommesson, lät sedan med fogden och underlagmannens samtycke klyva hemmanet i två, och krävde halvparten av både Vi och Lingarö. Herr Peder och hans syskon tilldöms nu åter hela fäderneshemmanet, vilket han uppges besitta 1565 och 1566, och 1574 helt tillöser sig.
Han torde ha tillträtt som kyrkoherde i Rogsta redan 1564, eftersom mantalslängden och tiondelängden för detta år avslutas med initialerna PAH (väl att tolkas som Petrus Augustini Helsingius), medan företrädaren Mats Röriksson ännu skrivs i prästgärden i fogderäkenskaperna för 1564.
Petrus OEstani utnämndes 1568 till kyrkoherde i Torsåker, Ångermanland. Något senare, i en skrivelse daterad Torsåker den 19 juli 1569, anhåller han, av okänt skäl, om att Johan Hindersson måtte erhålla kollation och utses till hans efterträdare i Torsåker, med villkor att han själv måtte det få njuta och behålla under samma villkor och frihet. Oansett detta kvarstod herr Peder likväl i sitt ämbete åtskilliga år därefter, till dess han suspenderades och 1595 avsattes efter att av några församlingsbor ha blivit anklagad för att ha varit mycket förarglig och försumlig i sitt ämbete."

Personhistoria

Källor