XII:3854 Sara Mårtensdotter

Familj med XII:3853 Hans Johannis Gris

Noteringar

Utdrag U. Sikeborg: "Johannes Joachimi, kyrkoherde i Hamrånge, Gästrikland, och hans ättlingar fram till 1600-talets slut", Släkt och Hävd 1991:3-4, s. 401-403 (ur originalmanuskriptet; källhänvisningarna är här utelämnade):
"Hans Johannis gifte sig med Sara Mårtensdotter, dotter till fogden och underlagmannen Mårten Larsson i Svartvik, Norrala (och följaktligen brorsdotter till ärkebiskop Andreas Laurentti Björnram). (---)
Någon tid efter att Hans Johannis avlidit, drogs hustruns fäderneshemman Svartvik in till kronan, som följd av bristen i broderns, landsskrivaren Lars Mårtenssons, räkenskap. 'Men när LandSkrifwarens Sons Syster [: enbart: Syster] Hustru Sahra dhet förnam, som tå war een Kyrkioheerdes Änckia, begick hon så hoos Öfwerheeten att hon effter Skuldens lössen, fick hemmanet i Bördh lössa, dhet hon ock en tijdh under ett Manthal besittia månde". Sara nämns som bosatt på Svartvik tidigast 1622 (med två hästar, en oxe, en stut, 14 kor, en risbit, fyra får, tre lamm och en gris), tillsammans med broderns måg Lars Jonsson (Berg). På tinget 1622 lät hon lagbjuda den jord som salig Lars Mårtensson hade förpantat till Carl Berg, vilken hon igenlöst.
Hustru Sara i Svartvik kärade vid landstinget 1623 mot välaktad Lars Larsson i Mårnäs, tidigare fogde, angående de 400 riksdaler hon 1619 hade försträckt honom på den jord i Svartvik, vilken hennes bror Lars Mårtensson hade pantsatt Carl Berg. Hon begärde vid detta tillfälle 40 daler i ränta, men emedan pengarna inte utlånats på ränta utan på hemmanet kunde inte nämnden bevilja hennes begäran, utan beslöt att Lars Larsson i stället skulle i skadegäld ge henne åtta tunnor spannmål, den lagliga avrad som skulle utgå av hemmanet på ett års tid.
Hemmanet visade sig emellertid alltför kostsamt att sköta för henne ensam: 'doch som hon en Enckia war, och hemmanet, som till Ägor wijdhlyfftigt och mycket Skattlagdt ähr, icke mächtade förestå försålde hon halfwa Swartwijckz hemmanet till Landz Cammereraren Wälbetrodde Peder Erichsson, och sedan Änckian halfwa hemmanet någon tijdh bruckat hade, nödgades hoon oplåta sin Broders Sohn Oloff Mårtzons Fader Mårten Oloffsson halfwa Låtten med sigh, äntå han intet war mächtigh att lössa theraf mehr än 7. öresland 6 penningar', dvs en sjundedel av hemmanet; den sistnämnda transaktionen ägde antagligen rum 1625. 1634 den 12 mars sålde Sara 21 öresland och 18 penningland - halva det ursprungliga Svartvik - till bokhållaren, sedermera kamreraren, över "Öster och wäster Nordlanden', Peder Eriksson (om denne, se bil. 2). Enligt köpebrevet, uppvisat på Norrala ting 1637, hade hustru Sara i Svartvik, 'Salig her hanssons [sic] kyrkioheerdens i Bärgsiöö effterleffwerska', med sin måg Erik Månssons och övriga fränders samtycke, sålt Peder Eriksson halva Svartvik och för detta, inklusive för 'the gamble huuss, som i wästra gården qwarståndande och skattade ähre för __51 1/2 mark hwitmynt', hade hustru Sara och Erik Månsson, gift med Malin Hansdotter uppburit 600 daler gångbart vitmynt. (Eriks och Malins del i Svartvik uppgick till 14 1/2 öresland).
Vad beträffar mågen Erik Månsson, hade Sara på tinget 1636 klagat över denne, som hon menade vara skyldig henne pengar, och därför bett rätten att gå igenom deras räkningar för att se, hur mycket hon hade att fordra. Samma ärende hade tidigare behandlats, med gode män tillsatta för att förlika de bägge, utan framgång. Slutligen framkom dock att Sara i själva verket var skyldig Erik Månsson nio öre kopparmynt. Om tvisten med Anders Olofsson i Källene om sonen Hans knektelega, se nedan.
Hustru Sara nämns sista gången i Svartvik 1637 om 14 öresland och 3 penningland."

Personhistoria

Källor