Anna Olsdotter

Blev 54 år.

Familj med Sven Jonsson (1751 - 1811)

Noteringar

Ur Albert Andersson: "Himlaprinssläkten från Norrala" (särtryck ur Hälsingerunor 1978), s. 67ff:
[Om bonden Olof Olofsson och Sigrid Tyrisdotter på Styvje nr 5:] "Makarna hade bara en dotter, Anna Olofsdotter. Hon var endast nio år när fadern dog och femton när modern gick bort. Hon fick nu ensam ärva den gård som redan i åtskilliga decennier varit i släktens ägo. Anna Olofsdotter blir vår verkliga portalfigur när det gäller den gamla bondesläkten på Styvje 5:1. Hon är en mycket intressant personlighet och det är först när det gäller henne och hennes barn, som vi vet något mera om släkten än bara namn, födelse- och dödsår. Det är i och med hennes barn som släkten grenar ut sig och kan betraktas som den förnämsta bondesläkten i Norrala och säkert en av de förnämnsta i hela vårt landskap.
Som jag nyss nämnde var Anna Olofsdotter ensam arvinge till Styvje 5:1 och som sådan en s.k. 'lannarva', alltså ensam kvinnlig arvinge till en av de största och förnämsta gårdarna i Styvje. En lannarva var en mycket eftersökt äktenskapspartner på grund av den jordhunger som både då och ända in i vår tid har rått i vårt land. En lannarva kunde välja och vraka bland friare efter behag, men fråga är ändå om just Anna Olofsdotter kunde välja och vraka i någon större utsträckning. Hon hade nämligen ett svårt lyte - hon hade träben. Om orsaken till hennes träben vet vi ingenting. Anna Olofsdotter var född 1760 och avled 1814. När hon gifte sig var det med en bondson från byn Varberg i Norrala. Han hette Sven Jonsson, född 1751, död 1811.
Gården var som sagt en av de största i Styvjebyn. Den omfattade en areal av ett markland och ett öresland samt betesområde. (---) Styvje 5:1 omfattade alltså på Anna Olofsdotters tid nio öresland jämte betesmark. Hemmanets totalareal torde i ytmått räknat ha rört sig - inkl. betesmarken - på kanske omkring 225 tunnland. Förutom i själva Styvjebyn ägde gården mark långt i i nuvarande Vågbro och fäbodmark på Stålnäs.
Sitt träben till trots stod Anna Olofsdotter brud i Norrala kyrka. Och ännu märkligare är att hon trots träbenet hade kraft nog att föda inte mindre än 15 barn till världen. Sju av dessa dog spädbarnsdöden. Av Anna Olofsdotters till vuxen ålder komna barn ska jag endast omnämna fyra. Tre av dessa har efterlämnat var sin betydande släktgren. Det är sonen Jon Svensson (Himlaprinsen), 1788-1852, som blev stamfader för trönögrenen, Sven Svensson (som senare tog sig namnet Nordlund), 1797-1879, stamfader för bergslagsgrenen, och Hans Svensson, 1802-1866, stamfader för norralagrenen. Dessa tre släktgrenar och i synnerhet de två förstnämnda, kan uppvisa en lång rad ståndspersoner under de senaste mer än 100 åren, företagsledare, militärer, läkare, bergs- och civilingenjörer, konstnärer och mycket framstående företrädare för undervisningsväsendet i vårt land. (---)
Det fjärde av Sven Jonssons och Anna Olofsdotters barn som måste nämnas i detta sammanhang är dottern Margta som gifte sig med båtsmannen Daniel Styf i Styvje. De hade en son och en dotter och det är sonen Lars det här gäller som levde under åren 1827-1885. Som 13-åring tkom han till sin morbror Sven Nordlund, som vid den tiden var förvaltare vid Silvhytteå masugn i Dalarna. Lars Styf tog sig med tiden namnet Norman och flyttade med till Norberg när Sven Nordlund återvände dit från Silvhytteå för att sedan bli kvar där till sin död. Med det stora inflytande som den märklige och framgångsrike Sven Nordlund tycks ha haft i Norberg, kunde han också hjälpa sin systerson till en god ekonomisk och social position i det västmanländska Norberg. Lars Norman blev med tiden bankdirektör, om än inte alldeles säkert till namnet, så dock till gagnet. När Lars Norman gifte sig med Kristina Elisabet Rustling (1816-1891), blev han märkligt nog svåger med sin egen morbroder. I Norberg byggde han upp fastigheten Brogården som ännu på 1960-talet beboddes av en kusindotter till honom, kallad Klockar-Sigrid. År 1974 befann hon sig i sitt 97:de levnadsår. En båtsmansson som slutade sin bana i bankdirektörs ställning var någonting mycket ovanligt på den tiden.
Sven Jonssons och Anna Olofsdotters hemman Styvje 5:1, överläts vid faderns död 1811 med hälften var till sönerna Olof (1775-1850) och Jon (Himlaprinsen). Olofs hemmansdel är numera utplånad som jordbruksfastighet. Söderhamns kommun äger nu denna mark och har på den byggt en betydande del av det nya Vågbro villasamhälle. Den halva av Styvje 5:1 som tillföll Jon Svensson vid delningen 1811 hade sin huvudsakliga mark inne i Styvjebyn. Himlaprinsen var ju minst av allt jordbrukare. Den religiösa extas, som han hela sitt vuxna liv faktiskt levde i, gjorde att han försummade gården och därmed försämrades också hans och familjens ekonomiska grundval. När han 1832 inte längre kunde behålla sin hemmanshalva överlät han den till brodern Hans, som blev stamfader till släktens norralagren."

Personhistoria

Källor