IX:91 Jon Olsson

Bonde, gästgivare.

Familj med IX:92 Kerstin Jonsdotter

Noteringar

Bror Hillgren återger i sin bok Min släkts historia (Stockholm 1923), s. 70-73, en romantiserad redogörelse av Fredrik Winblad von Walter (tidigare tryckt i dennes Helsingeminnen, Söderhamn 1910) som baseras på muntlig tradition och släktarkiv:
"'Tre veckor efter midsommar år 1654 gick en reslig yngling över Strånsnäs bro i Arbrå. Han var obeväpnad, men hade över ena axeln ett ridbetsel, ty han gick för att söka en bortkommen häst. Ynglingen hette Jonas Olsson och var son till dåvarande gästgivaren i Wallsta i Arbrå. (---)'
Nu skildras hur Jonas Olsson kom över delsbogränsen och till Gäddviks fäbodvall, där han fick höra en vacker kvinnoröst sjunga en folkvisa, till vilken han stannade och lyssnade. Sångerskan uppenbarade sig snart nog och befanns vara en, i Jonas tycke, så fager stinta, att han genast blev förälskad. Och då han efter att en stund ha setat i fäbodstugan, där han blivit inbjuden och förplägad, fick se den sökta hästen gå och beta utanför, så såg han häri ett guds finger och fick då riktigt sin språklåda i gång. Han fick nu veta att stintan hette Kerstin Jonsdotter, och var bonddotter från Svedja i Delsbo, och att hon var vallstinta för sommaren i Gäddvik.
Jonas redogjorde även för sig och sina föräldrar och framförde slutligen utan omsvep sitt friaranbud. Kerstin lovade att hon framdeles skulle hälsa på i Arbrå och giva besked, ty hon hade fattat tycke för den rappe Arbrå-pojken.
En söndag gick hon också den långa vägen över Kalv, Iste och Strånsnäs brygga till Wallsta. Men i gästgivaregården, Jonas Olssons hem, voro alla dörrar stängda, ty husfolket hade ännu ej kommit från kyrkan. Kerstin såg sig om 'till en början i vedlidret. Därefter tittade hon in genom fönstren i boningsrummen och då hon därinne såg ordning och snygghet, var hon på det klara med, att här skulle hon snart bli husmor. Detta beslöt hon göra kunnigt för sin älskade, men göromålen på Gäddvik tillät [s. 72:] henne icke att invänta hans ankomst i kyrkan. Hon tog fram den andaktsbok, hon alla dagar hade med sig, klippte därur vissa utsökta ord och klistrade dem på fönstret, sammanställda i den ordning, att man där inne kunde läsa:
Ej mera jag tvekar att bliva din mö
ty här är min lust att få leva och dö.'
Belåten med vad hon sett och gjort begav hon sig genast tillbaka till sin vall, men ej långt därefter firades hennes bröllop i Svedja, och skall bröllopståget ha varit så stort, att däri räknats 400 hästar. Så blev Kerstin gästgiverska i Wallsta. 'Hon anlitades vanligen med att kläda brudar inom socknen, men då Arbrå socken ägde blott en liten, oansenlig brudkrona, anskaffade Kerstin för egna medel en stor och prydlig dylik, en krona i delsbostil som sedan begagnades.'
En gång, då hon var på väg till Iste för att kläda en brud, brast isen under henne på den breda och djupa Orsjön och hon störtade jämte hästen i vaken. Det såg omöjligt ut att bliva räddad av människor, men då gav hon gud det trefaldiga löftet, att om han hjälpte henne ur faran, så ville hon
1:o) med större trohet ägna sina återstående dagar åt honom
2:o) göra vad som på henne kunde bero för att en av hennes två söner skulle bli präst; och
3:o) skulle hon giva brudkronan åt Arbrå kyrka.'
Hon blev också räddad och uppnådde en hög ålder. Brudkronan skänkte hon till Arbrå kyrka och sonen Lars Waldner skickades i skolan för att bli präst, men blev i stället till moderns bedrövelse köpman. Den andra sonen, Olof Jonsson, hade uppfostrats för att efterträda sin fader i Wallsta; då han nu fick en son som var pigg och vaken, så bestämdes nu att denna skulle studera och bli präst. Petrus Waldner [Not: I ett utdrag från Gävle pastorsexpedition ur denna församlings kyrkböcker kallas han Per A. Waldner, vilket ej kan vara annat än felskrivning.], som han hette, återkom också 1722 präst- [s. 73:]vigd till hemmet, och den scen som då uppstod föregivades på en stor tavla som skänktes till Arbrå kyrka och där man såg den återkomne sonen knäböjande bredvid sin fader, änklingen Olof Jonsson och dennes fader Jonas Olsson och Kerstin Jonsdotter, jämte hans systrar.
'Ovannämnde kyrkoherde Waldners syster Margreta Olsdotter blev gift med Olof Jonsson n:o 2 i Wallsta och moder till kyrkoherden Wallster samt morfars moder till kyrkoherden Wallsterson.
Den andra av kyrkoherde Waldners systrar blev gift med Johan Eriksson n:o 3 i Wallsta samt farmor till teol. doktor Erik Forssén.
Tredje systern, gift med gästgivaren i Wallsta n:o 1 blev morfars farmor åt kyrkoherden P. Wallden."
Porträttet av Jon Olsson och hans barn finns avfotograferat på s. 71 i Hillgrens bok, visande Petrus Waldner (sedermera kyrkoherde) knäböjande tillsammans med sina anhöriga i Vallsta. Mittenfigurerna är "Jonas Olofsson [och] Kerstin Jonsdotter i Wallsta", enligt texten ovanför. Dessa är flankerade på vänster sida av två män, varav en med prästkrage (alltså Petrus Waldner och dennes far Olof Jonsson), och på höger sida av två kvinnor.

Personhistoria

Källor