Olaus Abrahami

Kyrkoherde, hjälppräst. Blev ca 63 år.

Familj med Brita Eriksdotter (- ~1650)

Noteringar

Humble skriver om honom i sin redogörelse över kyrkoherdar i Skogs sn [Humble, Nils C: Socknen på Ödmorden. Anteckningar till Skogs sockens historia (första utg., Lund 1944), s. 528-531]:
"6. Olaus Abrahami 1622-1631. Häls. Son till föreg. [dvs. kyrkoherden Abrahamus Olai] Född omkring 1587 i Skog, stud. Upps. 1607, kaplan här 1614-1622, då han blev sin faders efterträdare som kyrkoherde. Avsatt från både tjänst och ämbete 1631 men återfick ämbetet 1636 (se nedan). Dödsåret obekant.
[s. 529:] Gift med Brita Ersdotter, skräddaredotter från Uppsala.
Barn (kallade sig Fortelius): Erik, stud. Upps. jan. 1627, landssekreterare i Jönköpings län. Karin gift med kyrkoherden i Segersta Jonas Olai Rogstadius (barn: Fortelius). Margareta född 1615 23/9, död 1677, gift 1631 23/1 med kyrkoherden i Norrala Sam. Gestrinius. Barbro, gift med bonden Per Ersson i Norrbo, Skogs socken.
Herr Olof var sin faders medhjälpare åtminstone från 1614 och kallas kaplan. Även som gift bodde han i prästgården. Hustrun Brita Ersdotter blev en hårt prövad kvinna, ty herr Olof tyckte mycket om det täcka könet. Under sin kaplanstid var han livligt intresserad av sin fars piga Ingiebor Andersdotter. Detta undgick inte hans hustru. När herr Abram en gång ville ha honom med på sjön för att fiska och han sade nej, då sade hustru Brita i vittnens närvaro: 'gällde det att Ingiebor droge till sjöss med näten fuller följde I hennar'. Efter en tid blev Ingiebor uppsagd och tog plats i Gävle. Men där hade herr Olofs fader en gård, och herr Olof fick påfallande ofta ärende till sta'n. Flickans matmor tyckte det var underligt, att herr Olof hade så mycket att tala med Ingiebor om - han sände bud efter henne med skolgossar d. v. s. gymnasister - att hon slutligen skrev till hustru Brita och rådde henne att taga vara på sin man. Saken fick då ingen påföljd. Men på hösten 1630 brakade det lös. Herr Olof blev instämd till tinget för att [s. 530:] förklara sig i anledning av att han 'kommit i uppenbart rykteä för sin legopiga Kirstin Persdotter från Fallet. Han nekade men pigan bekände. Rättens protokoll är mycket utförligt men kan icke här relateras. Där talas bl. a. om 'ett besynnerligit beställt rum i skogen under två stora stenar icke över fyra eller fem pilskott från prästegården'. Det är beskrivningen på den s. k. Herr Olofs bure (gömma). Anledningen till att ryktet kom ut var, att herr Olof och pigan just utanför det stället sent en kväll stötte ihop med Lars Pederssons i Kallbäck hustru, Kirstin. Båda dömdes till döden men benådades av hovrätten mot böter. Herr Olof blev avsatt från både tjänst och ämbete. De tre närmaste åren bodde han i Bollnäs. På framställning av prosten och samtliga kontraktister blev han av domkapitlet restituerad d. v. s. återfick ämbetet den 22 juni 1636, dock med förbud att göra någon tjänst i Skog eller trakten där omkring, 'vthan annorstädhes, hwar någon kyrkioherde behöfde at lijta på honom'. År 1641 återfinna vi honom i Norrala, där han tydligen var ämbetsbiträde åt kyrkoherde Andreas, enligt domkapitlets prot. den 22/9. Pastor Arvéns berättelse av 1790 anger - sannolikt efter tradition - att herr Olof bodde i Norrala hos sin dotter och måg till sin död. - Han var en duktig jordbrukare och röjde och byggde utöver sin skyldighet. Särskilt i fäbodarna företog han röjningar. År 1633 stämde han hela socknen för att utfå de fyrtio daler, som utsocknes synemän ålagt socknen att betala för vad han 'utöver sin laga byggning med hus, åkers och ängars bruk' hade utfört. Därvid försökte han utan att lyckas att få behålla särskilt röjningslanden i fäbodarna, men rätten tilldömde honom de fyrtio dalerna. Under årens lopp hade han även skaffat sig egen jord. År 1615 fick han dombrev på ett röjningsland på norra sidan av Bergviken, som han köpt av Nils Larsson och Olof Olofsson i Norrbo för en tunna salt och två fjärdingar strömming. Röjningen kallades Bodlått (nuvarande Bollot) och återlades 1750 till Norrbo efter tvist mellan byamännen och komminister Michael Dahlmarks i Söderala änka, som i egenskap av arvinge gjort anspråk därpå. År 1624 erhöll herr Olof fastebrev på Svedjerönningen, som han köpt av Anders Påvelsson i Bastnäs och Olof Larsson i Tönnebro för en daler två öre.
[s. 531:] Herr Olofs sigill (se bilden) visar ett bomärke, även det från Granön, och hans initialer. Möjligen samma bomärke som på faderns sigill."

Personhistoria

Källor