Olof Engman

Noteringar

I en kopia av ett maskinskrivet dokument (troligen avskrift av hemmansägaren Sven Persson, f. 1901, i Ringa nr 8, Norrala), förmedlad i juli 2004 av emigrantforskaren Ulla Eriksson, Berga 6971, 826 92 Söderala, anges: "Olof Hillman var född på Ringa No 4. Olof Engman [halvbror till Olof Hillmans svåger Sven Olsson, som övertog hemmanet Ringa nr 4] på No 8. Sven Norberg [vars far var bror till Olof Engmans mor] på Fors No. 2. Samtliga tre emigrerade till Amerika den 22 juni 1867 i sällskap med 1.300 [ev. 1.330 - tredje siffran är otydlig p.g.a. rättning] på samma fartyg, (från många socknar häromkring). Anlände till New Yorks hamn d. 13 juli kl. 2. efter att ha varit i New York två dagar avreste med bantåg och kom till Bishophill [dvs. Bishop Hill i Illinois] den 23 juli. Farmaren Karl Hedlund tog hand om de tre under den första tiden. Hedlund var född i Söderala och kom vid 15 års ålder med sin far och Erik Jansarna [efterföljare till "profeten" Erik Jansson, vilka grundade Bishop Hill] till Amerika." I dokumentet finns också avskrivet "Olle Hillmans visa", som han ska ha skrivit:
"O huru ofta mina tankar sväva, till ungdomsvänner i mitt fosterland.
Och i min dröm det är en ständig strävan, att komma över till den kära strand.
Här går jag ensam skild från tvenne bröder som var mitt sällskap på det stora hav
men hur undligt nu de äro döder och i Amerika hava de sin grav.
I denna värld vi liknas vid en blomma som om våren hastigt växer opp.
Men när höstens kulna vindar komma, hon faller ned och slutar då sitt lopp.
Likaledes är det med oss alla, en gång skall vandringstiden taga slut.
Om det blir förr än sent du måste falla, när döden kommer hjälper intet prut.
Långt från föräldrar, syskon och från vänner de voro båda vid den sista stund.
Men jag tror att alla som dem känner vill ge en suck som går från hjärtats grund.
Mången gång så sitter jag allena, uti min enslighet och tänker på,
Att liksom bröder voro förenade, men se dem mer det kan jag aldrig få.
Aldrig vi så hastigt skiljas tänkte, näe [felskrivning för när] vi kommo på den andra strand.
Skatter lyste, äng och skogar blänkte, men snart de gick till evighetens land.
Nu är de kvitt från all sorg och möda och vilar sig från alla världs besvär.
Det står i skriften, de ej äro döda, de sova blott, en evig ro beskär.
Norberg var den första av dem båda som vi tro i graven gömdes bort.
Ingen släkt och ingen vän fick skåda när hans sista andepust blev kort.
Engmans sista stund jag ej kan glömma, när jag tog uti hans kalla hand.
Mina tårar bröto fram i strömmar, men då han sad [sic] jag går till glädjens land."
---
Hemmansägaren Sven Persson, f. 1901, i Ringa nr 8, skrev 1977-06-20 av följande brev från Olle Engman hem till familjen:
"År 1867 den 22 juni avreste Olof Engman från Ringa No 8 till Amerika i Sällskap med Sven Norberg från Fors No 2. och Olof Hillman från Ringa No 4. i sällskap med 1.300 på samma fartyg.
Delar ur första brevet hem.
---- en enda stor slätt, även på de ställen som aldrig varit plöjd, Här omkring så är nästan all jord åpptagen (odlad). Hästar och kor är lika som i Sverige, något större, hästarna likna norrlands ras, 'svyn' är det gott om här, Hedlund har 45 'svyn' 5 kor 11 hästae [sic], 2 fålar, gäss, höns, däröver har jag inte reda på.
Här på Bishop så är det stora hus som är byggda av tegel men dom är inte så många, mindre hus har 2 bodelar (lägenheter) --- En Ångkvarn med 3 par stenar, en smedja, jag var sta och skodde parhästar och det kostar 5 dollar, en dollar i guld är 3 riks. 90 öre och en d. i papper så är jämt 3 Riks. här så begagnas blott papperspengar. Jag nar nu arbetat i 11 veckor och har haft 1 dollar om dagen (och allting fritt) Jag är mer än glad att se och höra något från eder -----
----- er broder på fjärran strand, jag kommer ihåg eder så mycket om vårt umgänge med varandra då vi kom tillsammans, men detta tog ett hastigt slut och nuser [sic] vi varandra kanske aldrig mer. Jag glömmer aldrig den dagen då jag skildes frå [sic] eder. Jag hör att ni saknar mig mycket, t.o.m. att lille Per ropar, med tårar 'Olle farbror kom hem,' men gråt inte Per, om så är Guds vilja så kan vi varandra en gång till ses, men därom vet vi ingenting, om vi ses eller ej.
Ja det står i Guds hand hur vår levnads tid skall framgå.
Ja det får luta mä eller mot så följer jag med, det får gå vad det vill.
I kvällst kom Norberg och Hillman till mig och sade att dom ämna resa till Minnesota för det var några gossar som skulle gå dit och då tror jag att vi går dit. Träffat ----gossar i Varberg, båda två. Om mondags så var vi till Olof och hälsa på. Erik i Hamre har vi inte träffa men vi har haft brev av honom. Jonsson har vi inte sett men jag tror att han är här. Jag har inte varit 'vittikring' men jag har varit lite hit och dit i nå små städer. Här omkring så är det inte så stora som i New york. När vi kom i New yorks hamn då skani tro att jag såg nånting, jag önskade att ni skulle ha sett det jag såg. Jag kan inte med penna tala om den staden. Det var den bästa stad jag sett. Vi låg i hamn i två dygn, du ska tro att det var mycket att se. Jag har hört att det gick 30 fartyg i timmen och 30 in men jag tror att det var flera. Jag kan inte berätta allting hur det är men jag har sett flera stora djur, en skallerorm har jag slagit ihjäl. Här går dom med 'Kox' (tivoli eller cirkus) och då får man se ovanliga ting. --------
Hälsa till dem alla, jag skall skriva till Per i vinter, Lena och Mickel i Vad,
Jag har inte tid att skriva till dem nu, men jag har dem i minne.
Jag hälsar alla mina kusiner ifrån en vän på fjärran strand.
Tecknar O. Engman."
Därefter följer:
"Långt bortom öknens heta sand på andra sidan Jordans strand
Där skymtar fram en liten rand av Löftets sköna land.
Vårt nya Saron ligger där, av klar Safir dess grundval är.
Och gatorna av Guldet är, en sådan stad ej finnes här.
Tolv portar med tolv änglar på omkring den staden står.
Och ej dess sol skall nedergå ty lammet, Lammet är dess ljus som lyser i vår Faders hus,
Märk bara stoft och grus. Så vakna ur din vala (dvala) du folk i dödens äng.
Låt ordet till dig tala förrn nådens dörr är stängd.
Si ljuset, ljuset tändes nu på mången ort. Så fort så fort vak upp, vi sover Du.
Avskrivet den 20 juni 1977.
Sven Persson."

Personhistoria

Källor