XII:1185 Sverkil Simonsson

Skeppshövitsman, fogde, häradshövding.

Familj med ?

Noteringar

Utdrag ur U. Sikeborg: "Anders Sigfridsson (Rålamb) och hans släktkrets i Hälsingland", Släkt och Hävd 1992:3-4, s. 155-157 (de utförliga källhänvisningarna med kommentarer är här utelämnade):
"Enligt Anders Sigfridssons anteckningar ägde en Sverkil 22 mål jord i byn Fors. Denne kan knappast vara någon annan än den i lagmansprotokollet 1586 omnämnde Sverkil Simonsson, som enligt åldersuppgift föddes någon gång före 1516. Som frände till Anders Sigfridsson verkar det sannolikt att han i sin ställning som fogde och med kontakter inom den civila lokalförvaltningen i hög grad banat väg för dennes begynnande karriär.
Han nämns som ägare av ett hemman i Fors (nr 1) 1535 och 1542 (vilket då uppgick då till 89 mål jord. För denna gård har i årliga räntan 1560 antecknats "Anders Sigfridssons").24 Johan Axel Almquist uppger att Sverkil Simonsson utnämndes till fogde vid Älvkarleby laxfiske 1543, vilken tjänst han uppehöll t.o.m. 1558, och "räknades 1566 bland adeln" - att han verkligen varit adelsman är dock ytterligt tveksamt. I februari 1569 fick han i förläning tionde från Älvkarleby socken; han hade dessutom erhållit frihet från utskylder för sina två skattehemman i Västlands socken enligt kungligt brev av den 12 februari 1569 (Sverkil Simonsson skrivs 1578 och ännu 1594 för ett hemman i Gårdskär, Älvkarleby, där han synes ha varit bosatt). Han betroddes 1573 med uppdraget som tillsyningsman för skeppsbyggningen vid Älvkarleby, och blev 1578 - fram t.o.m. 1588 - häradshövding i Västland och Älvkarleby. Denna hans bakgrund gjorde honom lämpad till att 1583 (fullmakt den 9 februari) rannsaka om fiskena i Norrland. Sverkil Simonsson avled tidigast i augusti 1590: i kvittens daterad den 24 augusti detta år nämner han sig som tillförordnad hövitsman för brobyggningen i Narva. Ett kungligt brev av den 24 april 1591 är däremot riktad till hans änka, med anledning av att hans årslön ännu inte utbetalats.
Sverkil Simonsson förde i sitt sigill en sköld med två korslagda pilar och ovan hans initialer.
Sverkil Simonsson ägde också ett hemman, benämnt "vångh" om 28 4/5 mål jord, i Östby, Enångers socken, för vilket han 1568 sägs ha erhållit frihet från alla årliga utskylder; däremot skrivs han för Vång endast åren 1588 -1591 i tiondelängderna. Enligt domboken för Norrala tingslag 1634 sägs Sverkil Simonsson 1551 ha löst det s.k. Holmänget, vilket legat under Sjettene by, av Norrala kyrka för tio mark penningar (se nedan s. 0). 1575 uppges han ha Gackerön och Agön i Hudiksvalls skärgård fritt till behaglig tid, 'för det han aktar K. M. fiskgärd'.
I februari 1599 kom bonden Olof Joensson i Sjettene, Norrala, inför lagmanstinget, och redogjorde för hur hans far pantsatt en äng till salig Sverkil Simonsson, som sedan i sin tur använt den i egen bytesaffär. Olof hade bett hans arvingar om att få återlösa ängen, men ingen av dessa var villiga att svara i ärendet. Därför befallde rätten att saken skulle behandlas med Olof Sverkilsson.
Simon Sverkilsson i Gårdskär, Älvkarleby, inlade vid landstinget med hälsingeallmogen den 27 december 1632 ett kung Johans brev från 1597 [sic], i vilket konfirmerades det byte som Simons far Sverkil Simonsson gjort med Gustav I (år 1553), varvid Sverkil lämnat skattehemmanet "Labbebodha" i Tegelsmora socken mot kronoallmänningen "Skagan" i Norrala. I brevet anges Skagan vara ett "40 Lass änge", medan den del som Simon nu besatt inte var mer än 12 eller 14 lass (detta vittnade faktorn Nils Tommesson, som för tillfället hade änget i underpant). Simon Sverkilsson hävdade därför att de som nu ägde övriga Skagan inte med rätt skulle "wara ther till kompne". Rättens dom blev följande:
"Resolution: denna Ringe Rätt Ehrkändhe, att huads Salighe och högloflige i åminnelse Kon. Johans bref anlagnar, ähr thet i sigh sielfft berömmeligitt, och icke i någon måtto prejudicerat, Men icke kunne fällas annan doom, än att den behåller ängiet som i handom hafuer, effter ährendet ärh så gammalt, Nemligen __79 åhr, och Salighe Suerkill Simonsson som en Sådan förståndigh man war i sijn Lijfstijdh thet icke fullfölgde och igen klandradhe samma ängh, thet han utan tuifuell giordt hadhe, dher han den tillförendhe icke bårtsåldt hadhe, och oansedt han en gångh klandradhe, dher effter i sijn Lijfstijdh, kundhe han doch inttet winna den igen, som Suen Jonsson i kolstadh uthi Nårala Sochn med flere wittandhe [ :wittnadhe]. och den Partten som finner sigh här utinnan besuärat han hafue wåld besökia sin Rätt, hooss den wälborne Herren Cancelleren som Lagman ähr."

Personhistoria

Källor