"Stor-Erik" Erik Eriksson

Husman. Blev 49 år.

Familj med Anna Persdotter (1830 - )

Noteringar

I husförhörslängden 1852-1865 skrivs bland utanvidsfolk i Losjö [AI:7, uppsl. 63]:
Husmannen ("H:nen") Erik Anderssons änka Lena Larsdotter (f. 1789-09-14, "död d. 10 Maji 1858")
Son [ändrat till: "Husman"] Erik Eriksson (f. 1826-02-17)
Hu. Anna Persdotter (f. 1830-12-20), inflyttad från uppsl. 59 år 1856
Dotter Lena (f. 1858-10-18)
Därunder skrivs en mycket otydlig notering.
---
I husförhörslängden 1866-1875 skrivs som bosatta på mark tillhörig Losjö nr sub 2 [AI:8, uppsl. 84]:
Husmannen Erik Ersson (f. 1826-xx-07 [otydligt födelsedatum p.g.a. repad mikrofilm])
Hu. Anna Persdotter (f. 1830-12-20)
Dotter Lena (f. 1858-10-18).
Längre ned skrivs fattighjonet Per Larsson (f. 1811-10-30), inflyttad från uppsl. 355. I kommentarskolumnen står: "på hospital i Hernösand".
---
I husförhörslängden 1875-1879 skrivs på mark tillhörig Losjö nr sub 2 [AI:9, uppsl. 83]:
[Överstruken:] Husmannen Erik Ersson (f. 1826-02?-17, d. 1875-09-28). I kommentarskolumnen står: "död [överstruket: "afvek:"] 1875 afvek, återfanns hängande död i en fäbodestuga i Fjollbo".
Hu. [ändrat till: "Husm. Erik Erssons E:a"] Anna Persdotter (f. 1830-12-20), änka 1875-09-28
Dotter Lena (f. 1858-10-18), "Conf. 1874".
---
I Ingsta: Landskap och gårdar, folk och fä (opublicerat manuskript av Roger Bergström, Eva Lagerwalls v. 22, 756 43 Uppsala, och Anders Elof Johansson i Ingsta) anges om fäboden Fjollbo:
"Erik Eriksson var från Per-Jons i Losjö, bodde där och var ogift [han var emellertid gift]. Han försvann från hemmet i september 1875. Man sökte honom överallt men han förblev borta. Man kontaktade en spåkunnig person som sa' att 'Han hänger över vatten'. Man sökte runt om Losesjön, men utan resultat. Två år senare, den 18 september 1877 var Sundqvist, Tomt-Jonas och Anders i Fjollbo och slog hö. Man sparde ofta till på höstsidan att slå på vissa 'uttäkter', då höet var mer lättorkat, och inte behövde vändas och såtas. Anders som hade sin täktdel längst bort, på västra sidan av bäcken, hade slagit färdigt och gick ner mot sjön. Han kunde inte förstå var Jonas och Sundqvist tagit vägen. När han nu hade förvärvat stugan och fäjset tog han stugan i betraktande för att se hur han skulle ta det vid rivningen och flytten till Rosenvall. I den vanliga typen av fäbodstugor fanns rakt fram, innanför farstun ett rum som låg mitt över källaren och som kallades 'kontore'. Det hade ofta bara en liten glugg till fönster och i det här fallet saknades innertak, så man såg rakt upp till yttertaket och takåsarna. Rummet användes ibland till sovrum och här stod en säng efter bortre, norra väggen. Anders öppnade dörren och här han tittade in såg han i skymningen därinne en skepnad som hängde uppifrån taket och ner mot golvet framför sängen. Hans första tanke var att någon klätt ut en gubbe för att skoja eller skrämmas och han skulle just gå fram och riva ner figuren. Men, säger Anders, 'då rann det för mej att det var Stor-Erik'. Förmodligen något omtumlad gick han ut, och just då kom Jonas och Sundqvist med ett par personer från Per-Jons.
De hade varit in i stugan och gjort samma upptäckt, och blivit så bestörta att de rusat iväg till Losjö utan att säga något till Anders.
Losjöborna kunde bara konstatera att det var Stor-Erik, som hängde där. Han hade satt repet i en takås, klivit upp på sängen och hoppat ner. Stor-Erik hade alltså hängt sig, som spåmmanen sagt. Men han skulle ju hänga över vatten? Han hängde över kälaren. Den saknade dränering och det steg in vatten efter långa regnväder, och gör så än idag.
Man dröjde länge med att fara dit och ta in höet, för att vara säker på att han var nertagen, men när man tittade in så hängde han kvar. Nu blev det bråttom att räfsa ihop höet, men man hade alldeles särskild otur. Innan man var färdig kommer Losjöborna med kistan och de hade länsman med sig.
Det var länsman som skötte nertagningen, han ställde kistan framför sängen, steg upp på sängen och skar av repet, och försökte balansera så att liket skulle falla direkt i kistan, och det lyckades. Nu hade kvinnfolken hos Per-Jons skickat med ett par lakan till svepning. Vi tittade på lakanen och tittade på liket - se'n högg vi granris och la' över honom och spika' igen, berättade Anders. (---) Stor-Erik blev 49 år och begravdes av kyrkoherde Lundeberg."
Stengrunden efter stugan, som brann ned i början av 1900-talet, finns kvar i Fjollbo.

Personhistoria

Källor